Under en längre tid har jag mått väldigt dåligt och tänkt att jag verkligen inte orkar och gråtit i stora mängder, allt började för cirka ett år sedan. Det låter som en kort tid, men det känns som en evighet! Men så läser man om hur andra har det eller har haft det. Jag har mått skit, men andra har haft det värre. Börjar tycka jag är löjlig som mår så dåligt av det som har hänt jämfört med hur andra har haft det! Att man kan ha så fel, eller..? Du ska inte tro att jag har tappat bort en nyckel eller något sådant, det hela är en ganska komplicerad historia som har tagit så mycket ork och livsglädje ifrån mig! En kort sammanfattning av det hela är väll att en person som egentligen ska ställa upp för mig i vått och torrt har svikit mig och gjort mig så otroligt ledsen och gjort att jag känt mig oduglig. Det hade kunnat var vem som helst, men att det är en "del av mig" som har gjort allt det där. Jag finner inga ord.. Tankarna stormar omkring som en orkan. Är jag oduglig? Hur länge ska jag må såhär? Hur kan jag förtränga det? Det är bara några av alla tankar som stormar omkring i mitt huvud.

Att man kan ha så fel, eller..?